- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

lördag 8 september 2012

2:a utan klocka och ack så nära nytt PB..

Hej allihopa!

Loppet gick bättre än förväntat. :) Jag åkte till mina föräldrar och mådde ganska illa men hade gett mig tusan på att jag skulle spinga. Ett raskt besök på toaletten (ja, där han man spenderat sin beskärda del den här veckan..) och sedan var det bara att starta klockan och.. Va fan! Low battery sa den jäveln till mig då! Den var fulladdad i torsdags och har varit avständ sedan dess, hur är det möjligt!!?? Jäkla skitklocka, fick den utbytt precis efter semestern på Mallis ju! :(

Svor som en idiot och började nästan tjuta där hemma hos mina föräldrar. Räckte det inte med illamående och alla toabesök denna dag, skulle ALLT gå emot mig?? Ingen klocka hade de som jag kunde låna heller. Endast en dyr sak som inte hade siffror med taniga visare, som om att man skulle se något på den i farten?? Nej, det var bara att springa utan..

Vi hade chip på skon med det var tydligen bara sluttiden som skulle reggas så alla startade samtidigt (alltså inte nettotid på detta lopp). Jag stog en liten bit bak men fick ändå en ok start och sprang om de jag behövde nästan direkt. Kände mig ganska stark trots magsjukan och körde på ett ett jämt (tror jag?) tempo. De första fem innehöll nästan utesutande uppförsbackar av olika slag, både korta barnta och långa sega. Försökte springa så ekonomiskt som möjligt uppför och öka det lilla nedför jag fick. Såg inte en enda km-markering längs banan (var jag blind?) och sprang ensam utan draghjälp. Efter ca 5 km kom till till en vändpunkt och jag började le för mig själv. Nu skulle jag få skörda allt slit med en massa nedför på tillbakavägen! :) Trodde jag ja.. På tillbakavägen hade de dragit om sträckningen på banan så man fick så lite nedför som möjligt.. En hel del uppför igen också.. Vaderna var rätt stumma när vi kom fram till de sista två kilometrarna som faktiskt var på flacken. Här blåste det dock storm istället och motvinden fick bli den jag kämpade emot. Vid markeringen för 9 km (den enda jag såg, haha) stod det en vänlig samarit som upplyste mig om att det nu hade gått 41 minuter sedan startskottet. Då la jag benen på ryggen och sprang på så fort jag bara kunde den sista biten och lyckades rätt bra eftersom jag tydligen sprang den på under 4 minuter eftersom sluttiden var 44:43. 2:a bland damerna blev jag med den tiden! :)

Glad "silvermedaljör" efter målgång :)

Del av resultatlistan snyggt fotad med mobilen ;)

Jag förbannar dock Garmin för att jag VET att jag skulle kunna tagit in ett par sekunder tidigare på banan om jag hade haft en susning om hur jag låg till. Trots spurten på slutet så var jag inte helt slut när jag gick i mål. Jag vågade dock inte köra hårdare eftersom jag varken visste hur fort jag sprang eller hur magen skulle reagera på en total urladdning. Jag är ändå nöjd för den här banan var minsann mycket jobbigare än den jag slog PB på, dessutom var det nettotiden jag fick den gången. Jag är ledsen över att jag inte kan få se mina km-tider denna gång men så är det. Jag kommer ALDRIG igen lita på Garmin utan ta med mig laddaren VARJE gång i fortsättningen. :D

Kramar C

4 kommentarer:

  1. Du är grym! Sprang 17 sega idag, känns som om det aldrig någonsin kommer kännas lätt att springa igen..grrrrr

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :) Sådär är de ju ibland, lättare vissa dagar och jobbigare andra. Alla har vi svackor men det släpper, jag lovar! Skitbra jobbat med 17 ju! :)

      Radera