Jag är en säl (förföljd av en säljagare?)

Gomorron allihopa!

Igår lyckades google-doktorn (läs:jag) hitta vad jag lider av! Jag är en säl! Eller jag lider av sälsyndromet, för att jag ser ut som en säl. Sälar är rätt söta men de är också rätt otympliga vilket gillas mindre..

Detta hittade jag i ett formun på jogg:

" Om man ökar i löpmängd, ligger i sk. "mängdträning" med hög volym i löpningen men inte så mycket hårda intervallpass, så kan man bli en säl. Det är vedertaget. Man drabbas av sälsyndromet, ett syndrom som successivt släpper när kroppen lär sig att absorbera de nya träningsmängderna.

"Ofta känner man sig sämre än man förtjänar veckan efter en drastisk mängdökning och "sälsyndromet" är ganska vanligt. Definitionen av sälsyndromet= Lätt svullen känsla i kroppen, med en mindre viktuppgång (ödem?), trött, ökad eller minskad aptit och ofta lägre arbetspuls på distanspass. Ingen egentlig överträning utan snarare ett akut svar på den ökade träningsdosen"

"Att det heter så är inte på skoj, det är min eminenta coach (också humanfysiolog, med bakgrund inom molekylärbiolog med inriktning mot fysiologi) som har namngett en klump av fysiologiska symptom som kan uppkomma vid mängd- och längdökning i träningsmängd vid främst långdistanslöpning. Inget konstigt alls. FORTSÄTT äta, FORTSÄTT träna, så kommer du i balans så småningom. Inte ett dugg farligt. Men om du fortsätter träna hårt men börjar skära ner på energiintaget så kan det bli farligt. Rekommenderas inte. "
 

Detta stämmer ju verkligen klockrent på mig och mina problem på sistone med ökad vikt och sinnesjuk trötthet. Tydligen äter jag inte lika mycket som förr heller (säger min sambo som är lycklig över att nu kunna äta lika mycket som mig ;)). Det känns toppen att läsa att jag så småningom kommer bli mindre säl och mer mig själv igen. :) Ännu lyckligare blir jag av att jag ska fortsätta träna och fortsätta äta. :D

Igår eftermiddag blev det som planerat träningsvila och mys framför en film tillsammans med mina killar. Kunde för en gångs skull hålla mig vaken ända till typ halv nio (sälen håller på att ge med sig??). :)

Imorse när jag och lillen gick upp så var det -13 grader ute. Jag blev rätt chockad för att det var inte vad prognosen hade sagt igår kväll (som mest -7). Det var bara att bylsa på sig mängder av kläder och sedan gav vi oss iväg. Jag tog odubbat och sprang åt samma håll som jag gjorde i söndags. Både jag och Leon var pigga men min vänstra vad var helt förstörd efter gårdagens dubblöpning. :(

Efter ett tag så kom vi in i ett samhälle där vi följde saltade gångvägar. Vi var helt ensamma ute tills vi plötsligt såg en skåpbil en bra bit bort på vägen. Den stod parkerad på gångvägen vi sprang på ca 500 framför oss med motorn igång. Bilen började så småningom köra emot oss (vilket jag inte direkt reagerade på annat än att det var skumt att han körde på gångvägen) och snart svängde vi av på en sidogata. Plötsligt var bilen bakom oss på sidogatan.. Leon sprang fot och vi sprang långt ut i kanten så att bilen kunde passera oss. Det gjorde den inte. Vi sprang en bit till och bilen låg fortfrarande bakom, detta trots att vi svängde av på olika vägar.. Jag provade att stanna, vände mig om och tittade på bilen (i fall hen inte vågade passera när vi sprang). Bilen stannade också. Nu började jag tycka det var obehagligt och vi sprang på i ett högre tempo. Nu såg vi skogen och sprang in i den. Här kunde inte bilen följa efter oss och vi lämnade den ståendes i skogsbrynet...

Resterande del av rundan sprang jag och vände mig om hela vägen. Såg till att ha Leon nära mig. Jag är så glad att jag har med mig honom i såna här lägen. Jag vet att om hen hade gått ur bilen och kommit mot oss så hade han försvarat mig. Jag känner mig trygg med min bodyguard. Han må vara sjukt söt att titta på men om någon försöker något med matte så blir han ett monster. ;)

Mitt ♥ och jag! :)

 

När vi var hemma igen hade vi sprungit 13 km i snittempo 5:46 min/km. Detta är lite för snabbt för dessa morgonpass men jag skyller på kylan och att ansträningsnivån faktiskt aldrig var högre än annars på mornarna. Detta är om vi inte talar om vaden vill säga.. Den var sjukt sliten när vi kom hem. Ikväll ska jag ge den en rejäl massageomgång för att mjuka upp den lite. Får stå ut med den under dagen. :(

I eftermiddag är det dags för gymet igen och ett pass axlar, bröst och triceps. Hoppas ni får en fin dag! :)

 

Kram C