Hej, en personlig fråga. Hur tänker du kring barn och att bli mamma? Är du beredd att lägga träningen på hyllan ett tag för det? Eller tänker du att man kan kombinera även under graviditet? Bara nyfiken kring den frågan. Hoppas jag inte trampar på nån öm tå för det var i så fall inte meningen. Tack för en bra träningsblogg! / Jennie
I ärlighetens namn så har jag aldrig känt att jag velat ha några barn.. Men om jag skulle ändra mig så hade jag nog behövt att träna mindre under graviditeten och troligtvis inna också för att ens för att kunna bli gravid. Jag hade självklart tränat så mycket som känts bra under hela gravidieteten men inte pressat mig på samma sätt som jag gör idag. Det första jag hade gjort var nog att läsa på en massa om det hela och ta del av andras erfarenheter. Det måste ju finnas andra där ute som tränar lika mycket som jag som skaffat barn antar jag. :)
Man ska nog inte döma läkaren, även om jag förstår ditt läge, så finns det en hake i det hela. Som läkare är man rätt "strikt hållen" det kan bli lätt att man dömer en patient, och man vill inte säga " ja du, du tränar och äter för lite" det känns som du har anorexi problematik. Nej, numera, är man rätt hållen inom läkar yrket. Så även om jag förstår dig, så är det inte heller lätt att vara läkare....
Det kan jag förstå! Men när patienten frågar rakt ut så borde väl ändå läkaren kunna vara ärlig? Jag hade ju även tanken själv, det var därför jag frågade.. Jag var väldigt tydlig med detta och frågade flera gånger men läkaren i det här fallet menade att träna kan man inte göra för mycket och jag var ju inte utmärglad/undernärd i kroppen heller eftersom jag ökade i vikt och inte tvärtom. :(
Hej, en personlig fråga. Hur tänker du kring barn och att bli mamma? Är du beredd att lägga träningen på hyllan ett tag för det? Eller tänker du att man kan kombinera även under graviditet? Bara nyfiken kring den frågan. Hoppas jag inte trampar på nån öm tå för det var i så fall inte meningen. Tack för en bra träningsblogg! / Jennie
SvaraRaderaI ärlighetens namn så har jag aldrig känt att jag velat ha några barn.. Men om jag skulle ändra mig så hade jag nog behövt att träna mindre under graviditeten och troligtvis inna också för att ens för att kunna bli gravid. Jag hade självklart tränat så mycket som känts bra under hela gravidieteten men inte pressat mig på samma sätt som jag gör idag. Det första jag hade gjort var nog att läsa på en massa om det hela och ta del av andras erfarenheter. Det måste ju finnas andra där ute som tränar lika mycket som jag som skaffat barn antar jag. :)
RaderaSkönt att du mår bättre!!!
SvaraRaderaLäkare i all ära men kost och träning har de oftast ingen koll på.
Kram
Ja, jätteskönt! :) Nej du, haha. ;) Kram
RaderaSom sagt skönt att du mår bra igen!
SvaraRaderaMan ska nog inte döma läkaren, även om jag förstår ditt läge, så finns det en hake i det hela. Som läkare är man rätt "strikt hållen" det kan bli lätt att man dömer en patient, och man vill inte säga " ja du, du tränar och äter för lite" det känns som du har anorexi problematik. Nej, numera, är man rätt hållen inom läkar yrket.
SvaraRaderaSå även om jag förstår dig, så är det inte heller lätt att vara läkare....
Det kan jag förstå! Men när patienten frågar rakt ut så borde väl ändå läkaren kunna vara ärlig? Jag hade ju även tanken själv, det var därför jag frågade.. Jag var väldigt tydlig med detta och frågade flera gånger men läkaren i det här fallet menade att träna kan man inte göra för mycket och jag var ju inte utmärglad/undernärd i kroppen heller eftersom jag ökade i vikt och inte tvärtom. :(
Radera