Ett försök till snabbdistans med korvben och dålig dagsform

Gomorron!

Igår eftermiddag så bestämde jag mig för att springa en runda. Det var snöoväder ute och minusgrader så jag valde att packa på mig rejält om benen för att inte ljumsken skulle bli kall. Fyra lager till och med. Ja, det blev inte kallt om ljumsken men jag hade svårt att röra mig, haha! Benen kändes som stoppade korvar och tunga som bly. Hade valt att ta på mig IceBugen eftersom det var lite snö på marken och då svårt att se ispartierna vilken kändes som att spinga fort var en vurpa waiting to happen utan dubb enligt mig.. Som grädde på moset var inte dagsformen speciellt bra heller. Vid sådana här tillfällen så väljer normala människor att skita i och försöka springa fort och sedan kör en lugn och skön runda. Nu är jag inte normal och slet istället halvt ihjäl mig för något som inte alls är speciellt snabbt (för mig!)..

Jag började med 2 km uppjogg. Detta var två tunga km och det var för lite snö för dubben som gick rakt i asfalten hela tiden. Efter detta försökte jag mig på att springa 5 km lite snabbare. Det var inte det lättaste! Kändes som benen inte fick syre och det var svårt att lyfta dem, vaderna blev snart som fiolsträngar av dubben på asfalten och flåset var som på en 90-åring. Jäklar va tungt det var. Hur fort gick det då? Jo, strax över 4:50 tempo i snitt och då kämpade jag som att det vore 4:20 jag sprang.. Sinnesjukt!! Trodde ärligt inte jag skulle överleva 5 km men jag slet som ett djur (för jag ger ju aldrig upp på gott och ont) och lyckades ända köra hela sträckan. Efter detta pass från h-lvetet så tog jag mig ca 4 km nerjogg för att försöka bli av men den värsta stumheten i vaderna. Det gick väl sådär.. Även här gick det långsamt så det kändes som även nerjoggen var slit denna dag.. Totalt blev passet 11,13 km och snittempot för hela passet 5:19 min/km.

Annars hade jag väl dött! :S

Efter detta var jag mer död än levande och när jag ätit lite, gått prommis med lillen och lagt mig så bara blixtrade det framför ögonen. Kunde knappt se! Slut som artist kan man väl säga... :(

Imorse var jag rejält trött när klockan ringde, hade svårt att somna sedan på kvällen trots att jag var så sliten.. Gick ändå upp och kämpade runt den vanliga rundan med lillen. Det snöade fortfarande och Leon var riktigt glad över snön. Matte var mindre glad kan vi väl säga. ;)

I eftermiddag så blir det storhandling och vila för hela slanten. Hoppas ni får en fin fredag! :)

Kram C