Helgen, ljumsken och motivationen..

Gomorron allihopa!

Så var det måndag igen. Alltid lika trist att börja jobba igen då tycker jag, ha ha! ;) Har blivit betydligt mindre träning för mig i helgen och jag ska komma till varför..

I lördags började jag med att gå en morgonprommis med Lilleman, städa och äta frukost innan det var dags att ge sig ut på ett långpass.

Sprang lite tidigare än vanligt denna morgon för att hinna med allt som skulle göras under dagen. Eftersom det var mest barmark ute så bestämde jag mig för att köra dubbfritt och anpassa rundan efter underlaget. Valde att ta mina Saucony Cortana som jag köpte nu i höstas och inte hann prova innan skadan men sprungit några korta pass i precis när jag åter började springa igen. Kanske inte var så smart så här i efterhand men eftersom det är sjukt dämpade så valde jag dem ändå, har längtat lite efter dämpning nu när jag sprungit så mycket med mindre hela vintern.

De första 6 kilometrarna gick bra och benen var pigga. Vaderna kändes lite stumma av all dämpning (det blir så mycket så de liksom blir svampiga de här skorna.. Då har jag ändå hårda inlägg i utan hade jag inte kunnat springa i dem alls tror jag..), som de liksom fick jobba hårdare fast jag tycker det borde vara tvärtom!? Sedan började min vänstra ljumske krångla (som alltid på längre pass nu för tiden..) och ömma. Ljumsken blev bara värre och värre för varje kilometer och jag fick stanna kort några gånger för att dra upp knät på vänster sida mot magen för att ens kunna fortsätta.. På slutet av rundan så kunde jag knappt springa så ont hade jag, det var nästan så jag tjöt.. Så fort jag stannade så började även foten att dunka något sjukt mycket och jag kunde inte stödja på den. Tog mig knappt upp för trapporna där hemma.. Troligen så är skorna lite väl svampiga och det blev för långt pass i dem nu när foten inte är van.. :( Totalt blev rundan 21,27 km i snittempo 5:30 min/km. Hela rundan hade jag strålande sol men det var endast i början jag kunde njuta av den, jäkla ljumske!! :(

Efter en dusch och lite lunch så kändes både ljumske, vader och fot bättre igen. Fick skjuts in till stan för att fika med min kompis Linda. Det var så mysigt att träffa henne igen, så länge sedan nu. Vi snackade om allt och ingenting i två timmar, därefter vi gick en liten runda på stan innan det var dags att skiljas åt.
Eftermiddagen spenderade jag och Peter med att shoppa lite mer prylar till huset (tröttsamt!!) innan det blev en god middag och myskväll hemma.
På söndagen vaknade jag tidigt och kände mig rätt sliten i kroppen. Gick morgonrundan med det var tungt denna dag.. Hade bestämt att springa med goa Maria vid tio men kände att jag var tvungen att ge upp det denna morgon. Kroppen skrek åt mig att inte springa så det var lika bra att lägga ner. Jag blev rätt deppig av detta och gick mest omkring som en zombie därhemma medan jag tvättade. Både Peter och Leon hade åkt för att jobba på huset så ensam var jag också. :( Började söka runt lite efter texter om ljumskproblem och läste en hel del. Tydligen så är detta inget som blir bättre av vila utan det krävs strech för att stetcha ut stela muskler (och även ljumsken) som ökar belastningen på ljumsken. Troligen är framsida lår lite kort men det kan även vara andra muskler. Höftböjaren ska vara en bra strechövning så den körde jag en del igår. Bestämde mig även för att bli extra nog med att strecha just den sidan av kroppen varje dag.

På eftermiddagen så hade jag och Peter tänkt att gå till gymet. Min motivation fanns dock inte där och jag tänkte att det var lika bra och ta vara på det (för det är inte ofta det händer) och vilade resten av dagen.

Imorse så gav jag mig ut på en löprunda igen. Började med 4,41 km morgonjogg med Leon i snittempo 5:51 min/km för att sedan ge mig ut på en till runda på egen hand. Hade icebugen när jag sprang med Leon men bytte sedan åter till Cortanan (måste försöka vänja mig lite vid dem för de kostade skjortan!!). Benen var pigga och de första tre kilometrarna gick bra men sedan började jag åter få ont i ljumsken. Blev inte så illa som i lördags men det kändes Kortade ner steget så mycket som gick och höjde stegfrekvensen oredntligt. Funkade rätt bra även om det gjorde lite ont.. Stannade en gång och strechade framsida lår samt ut-och insidan av benen. Detta hjälpte mycket och jag kunde sedan springa ca 500 meter utan att känna något. Detta säger mig att denna stretch är viktig i framtiden.. Väl hemma hade jag rätt ont och klockan visade 8,2 km och snittempo 5:14 min/km. Länge sedan jag sprang så fort på ett morgondistans trots ljumsken och svampiga skor, som sagt pigga ben ändå. :) Stretchade ordentligt efter passet och körde även höftböjaren för att sträcka ut ljusmken. Är bara att fortsätta ihärdigt med detta nu ett tag och hoppas det släpper. Kanske jag även borde undvika långpassen ett tag eftersom det blir värre ju längre jag springer.. Men jag älskar ju dem! *surar*. :(

Känner att jag har lite måndagsfeeling idag och inte så sugen på något, kan vara ljumsken som gör mig sur, eller att det är måndag, eller både och.. Knät har jag ju också fortfarande ont i men jag börjar vänja mig nu efter flera veckor, haha. ;)

Om det blir träning i eftermiddag eller inte har jag inte bestämt. Vi får se vad jag känner för då. Går inte att ladda upp några bilder så det får inlägget tydligen vara utan, värdelöst! :( Ha en fin måndag allihopa!

Kram C