- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

tisdag 20 augusti 2013

Krämpor av prestationsångest?

Gomorron allihopa!

Hoppas er helg och måndag varit fin! :) Jag har haft det riktigt bra! :)

I lördags så blev det först en morgonproomis med lillen på 7 km vilket resulterade i en sjudundrandes benhinneinflammtion på både benen. Mina ben gillar verkligen inte att gå fort och två dar i rad är för mycket. :( Jag hade även ont i min vänstra höft denna morgon och det var rätt rejält. Kunde inte luta hela min tyngd på vänstre benet och jag kände av det ordentligt när jag gick.. Eftersom jag hade lovat (efter att ha fått frågan måånga ggr så svarade jag till slut ja..) lovat att springa med klubben i en staffet nästkommande lördag så på schemat stod 6 km tröskel.

Började med 4,2 km uppjogg och sedan bytte jag skor och gav mig iväg. Det var hög luftfuktighet och jag hade problem att andas. Min astma gör sig alltid påmind när luftfuktigheten är hög av någonanledning. Jag kämpade ändå på bra och lyckades få till en helt ok tid, men då var jag tvungen att stanna flera ggr på vägen och "spy" upp slem som satte sig i halsen. :( 25:54 blev ändå tiden och det är jag väl nöjd med.. Avslutade passet med 4 km nerjogg. Här trodde jag att jag skulle få sällis av Leon men han låg i garaget med husse och fixade med fiskedrag. När han såg vad som var på g så iggade han mig. De här händer aldrig men det är klart att han också får vara lat ibalnd. ;) Jag tvingade honom såklart inte så fick springa ensam. :(

Km-tiderna för lördagens tröskel 6:a.

Efter löpningen var kroppen helt förstörd. Jag är inte tränad att springa kort och fort så den fick en rejäl chock. Höften gjorde att jag haltade (då kändes det inte alls medan jag sprang) och mina vader var rejält ömmma. :( Ägnade dagen åt att koppla av och när söndagen kom och morgonjoggen unfördes var jag deppad. Kroppen värkte och efter de första 6 km med Leon bytte jag skor (tänkte att skorna kanske bidrog) men det gjorde ingen skillnad till de resterande 6,5 km jag sprang ensam.

Efter frukosten så bestämde jag mig för att inte springa stafetten helgen efter. Jag springer för att jag älskar det och inte för att misshandla kroppen. Sen har jag inte viljan eller orken att ta prestationsångesten jag får av att springa i topplaget heller. :(

På eftermiddagen så blev det ett tungt benpass med coach. Det gick riktigt bra trots att kroppen inte var helt hel. Efter träningen fick jag en rejäl massage av hela baksidan och det var på nytt värsta smärtan någonsin. Kändes dock bättre efteråt eftersom jag haft en låsning i höger baksida lår som fäste i rumpan och gjorde muskeln väldigt kort. Den är fortfarande kortare än den andra men kanns betydligt bättre nu. Coach är verkligen bra! :)

I måndags morse hade jag ett nytt mail med ett litet vädjande om nästkommande helgs tävling.. Jag förklarade då den psykiska aspekten av vad jag kände och sen var allt bra. Känns riktigt skönt och denna vecka ska kroppen få vila upp sig lite och inga prestationskrav ligger och trycker. :)

Leon i sin joggkoja. :)

Igår blev det vilodag med endast 7 km morgonprommis med lillen. Imorse blev det en morgonjogg igen och jag provade en ny variant. Började att springa 6,5 km ensam och tog med Leon på de sista 6 istället. Han var piggare då eftersom han fick lite sovmorgon och totalt gick passet i ett högre tempo. :) Hade inga krämpor under löpningen men höften känns fortfarande lite när jag går av någon anledning. Det är dock mycket bättre så det lägger sig nog snart. :)

I eftermiddag blir det axlar och biceps på gymet. Hoppas på att Peter följer så jag får sällis. Ha en fin tisdag allihopa! :)

Kram

2 kommentarer:

  1. Klokt beslut tycker jag. Och bra med "brutal" massage! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för stödet, har haft en del ågren över detta. :(

      Bra må så vara men den smärtan alltså. ;) Inte att leka med! :S

      Radera