Mjölksyra upp till öronen

Gomorron alla glada! :)

Då var det måndag igen och ännu en trevlig helg är till ända. :) Hoppas ni har haft det lika bra som jag!? :)

Lördagens rygg- och magpass gick riktigt bra. Kände mig stark efter rejäl påfyllnad av energidepåerna efter morgonens långpass. Helt otroligt vad rejält med bra mat kan göra att kroppen återhämtar sig fort. Nu ska jag inte säga att benen var helt återhämtade på eftermiddagen men det gick i vilket fall att köra styrkan ordentligt. ;)

Stirrig och sammanbiten? Ha ha! ;)

Gårdagen bjöd på en morgonpromenad på 11,5 km med Lilleman i minus 8 grader(!!). Det var inte och leka med nu när man vant sig vid det fina vårvädret kan jag lova. ;) Väl hemma igen så var det tvättstugan som gällde innan det var dags för veckans intervallpass. Som tur var så hade temperaturen stigit till -2 när det var dags. Började med 3 km uppjogg till samma ställe som jag körde mina intervaller på förra veckan.

Denna gång stod det 6 x1 km på schemat med 1 minuts vila mellan intervallerna. Första och andra intervallen gick bra och jag kände mig ganska stark även om gårdagens pass kändes lite i benen. Sedan under tredje intervallen så kom mjölksyran som ett brev på posten.. Det blev bara tyngre och tyngre och intervall 4 gick långsammare än 3:an och fjärde gick ännu långsammare än 4:an.. Jag tog verkligen i allt vad jag hade här men benen ville inte. Undrar om det finns något värre än att springa så hårt man bara kan och knappt komma framåt!? Riktigt så illa var det inte, låg väl inom spannet för vad jag skulle på dessa intervaller enligt schemat.. Men jag hade innan satt ett mål för intervallerna, att de skulle vara ett ett jämt högt tempo. och det lyckades jag inte med.. Det skiljde som mest 15 sekunder på den 1 och andra intervallen till den fjärde.. :( Till den sista tusingen så var jag arg, riktigt arg! "Nu jäklar" sa jag till mig själv och sprang så fort som benen (mjölksyran) tillät och lyckades minska tiden på sista intervallen med 9 sekunder från den fjärde. Men efter denna var jag helt slut, kände mig alldeles tom inuti och deppad där jag stod och gick igenom Garmin och mina intervalltider.. Jag måste verkligen lära mig att acceptera att det inte alltid blir som jag vill. Min järnvilja kan ta mig långt men det är så mycket mer som jag inte all gånger kan påverka som spelar in. Denna gång sa benen ifrån och då är det bara att acceptera! Borde va stolt över att jag inte gav upp och nöjd med att det ändå inte gick skitdåligt fast det kändes så.. Varför ska jag ha så svårt för detta!?

Vilade en minut innan jag låångsamt började jogga hemåt. Nerjoggen var ganska skön för benen fick bestämma tempot och efter 3,6 km så var jag hemma igen. Blev en lång stretch innan duschen väntade på mig. Totalt blev alltså passet 12,67 km.

Huvudet blev ju lite suddigt men där går ni inte miste om något ändå, haha! ;)

Imorse vaknade jag pigg och glad igen. Blev 11, 5 km morgonprommis med Lilleman i ottan på pigga ben. :) Helt otroligt att intervallerna inte kändes mer måste jag säga. :)

Bjuder på ett kort som jag nyss fick från min sambo, någon är mindre glad att det är måndag igen.. Får va lite mer ensam då och det gillas inte.. Som ni ser.. ;)

Så sur men ändå så söt! ♥

Hoppas ni får en underbar dag! :)

Kramar C