Olyckligare kan ingen vara

Usch, det är ju inte sant men precis så känner jag just nu! Mitt högerknä började göra rejält ont sen igår förmiddag på jobbet och jag haltade runt här bäst jag kunde resten av dagen. Det blev inte bättre heller utan var lika halt och lytt hela dagen.. Haltade mig i alla fall till gymet med min sambo och körde rygg samt mage (core) för att sedan inte gå utanför dörren mer. Tog värktabletter och gick till sängs olycklig.. :(

Imorse gick jag upp senare för jag förstod att jag inte skulle kunna gå med Lilleman som vanligt denna morgon. Blev en kortare prommis i lugnt tempo på 5 km och jag kände av knät hela tiden även om det inte gjorde jätteont för jag gick långsamt. Helt klart bättre än igår men långt ifrån bra.. Kom nyss till jobbet och nu haltar jag igen..

De här är verkligen skit! Vet inte hur länge jag ska vara så här eller när jag kan springa igen eller ens gå ordentligt med Lillen! Är så sjukt deppig så det finns inte! Det är nästan skrämmande hur viktig träningen är för mitt välmående.. Just nu vill jag bara åka hem igen och dra täcket över huvudet och inte vakna mer försen jag är frisk! :(

Kram C