Hur tänker folk???

Som ni vet så har jag fått en hel del kommentarer om min "skadliga" träning och "osunda" (dvs inte kakor varje dag) matval under en lång tid. Idag var det dags igen kan man väl säga.. Värsta någonsin kanske!?

I eftermiddags satt jag lycklig i fikarummet och smaskade på mina underbart goda egenrostade cashewnötter (som jag längtat efter sedan lunch btw). In i rummet kommer en (bitter??) gubbe och stannar bredvid mig. Han tittar kritiskt ner i min burk med nötter och säger; "Men stackare, vad äter du för äckligt?". Jag sätter nästan nötterna i halsen! Va fan, tänker jag och svarar; "De är cashewnötter och de är goda". Då säger gubben (med en stor sockerbomb i handen): "Men lilla vän, gå och köp dig något gott istället". Jag svarar att jag tycker om nötter och absolut inte äter de ofrivilligt. Han säger då att han tycker SYND om mig. Nu blir jag riktigt förbannad och säger till honom att han inte behöver kommentera vad jag äter eller inte äter för jag gör inte det med hans fikaval. Han säger då IGEN att han tycker SYND om mig. Nu får jag verkligen bita mig i tungan.. Svarar (nu något drygt) att det inte alls är synd om mig, jag väljer vad jag äter själv och de är ingen som tvingar mig till något. Då skrattar gubb(jäveln?) åt mig. Om blickar kunde döda säger jag bara!!

Fy fan!! Hur står de till i huvudet på en del? Jag behöver nog inte säga att jag inte satt där speciellt länge till..

SYND om mig? Jag undrar vem det är synd om egentligen? Han som ger sin kropp en insulintopp (och dal) som Mount Everest eller mig som ger min kropp bränsle som gör den glad och stark?? Än är inte den sista idioten född säger jag bara! Gahh!!