Endorfinrus

Gomorron!

I lördags kväll var jag Peter och Leon på middag hemma hos min far. Blev ganska sent och således lite sömn natten till söndagen eftersom jag var tvungen att gå upp som vanligt för att hinna knalla vanliga rundan med Lilleman innan det var dags att börja tvätta vid sju.

Efter veckans matlagning så lade jag mig för att vila en stund mellan maskinerna. Då ringer telefonen. Jag igonrerar. Telefonen ringer igen, jag ignorerar igen. Då kommer ett mess och jag inser att jag inte kommer få vila denna förmiddag. Kollar telefonen och ser att det är Peter som ska uppdatera om underlaget på vägen ut till huset (det har ju varit plusgarder nu sedan i lördags så underlaget är rätt lurigt..) då jag tänkt att springa ut precis som förra söndagen. Det är även han som ringt två gånger. Inget icebug-underlag enligt Peter då asfalten är framme på flertalet ställen och gångvägen ut är sandad.

Jag fixar lite med maskinerna och byter sedan om för att ge mig iväg i mina terränskor. Nästan direkt får jag ett sån´t där underbart endorfinrus i kroppen av att få springa. Hur kan man älska något så mycket?? Springer på lätta ben hela vägen. Endast vänster ljumske och vänster vad som är lite ömma och slitna sedan gårdagens pass. Detta är dock ingenting i jämförelse med glädjen. Önskar att kroppen orkade springa varje dag. ;) Bitvis så är det ren isgata på vägen ut så det blir en del trippande, även packad snö bitvis men där får jag bra grepp med mina skor. Väl framme är jag lyckligare än någonsin (om man bortser från den sura ljumsken och vaden ,))! 10,4 km i snittempo 5:24 min/km. Då gick vissa km fortare (när jag kunde springa på) och andra långsammare (där jag fick trippa på isen).

På eftermiddagen så är det åter dags för Cirkelfys, sista passet för denna termin. Peter följde även med denna gång så det var extra roligt. Vi började att köra lite i gymet, Peter kör lite axlar och jag insida och utsida ben. Innan passet började var jag stel och vaden känns varje steg jag tar. Passet går ändå riktigt fint (inte direkt vadträning) och jag var stark! Körde högintensivt men ändå fokus på korrekt utförande och lyckades riktigt bra. Som vanligt så är jag som piggast när passet är slut (uthållighet är min grej??) och har återigen massa lyckokänslor i kroppen! Träningsknarkare? Javisst! ;)

Förra veckans träning

Fick tyvärr inte sova något inatt heller.. Drömde mardrömmar och sov allmänt oroligt.. Så när det var dags att gå upp imorse var jag disträ och trött.. Hann till och med ut ur trapphuset innan jag insåg att jag glömt mina dubb (går inte att gå utan nu när det är så sablans halt) och får knalla upp för alla trappor igen för att hämta dem. Vanliga morgonrundan knallas sedan med Lilleman, även han ogillar att snön börjat smälta. Salt och grus gör ont i tassarna och snön är tungsprungen på sidan av gångvägen. :(

Förutom lite rehab så blir det nu träningsvila resten av dagen. Kan kroppen behöva, den är sliten som vanligt efter all helgens träning.

Hoppas ni får en fin måndag!! Sista veckan innan julledigheten nu, håll ut!! :)

Kram C