- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

onsdag 25 juli 2012

Long time no see!

Hej allihopa!

Jo jag skäms lite. Fast sen ser jag det även som lite semester från allt att även va ledig från bloggen. :) Något som jag inte varit ledig från (helt i vilket fall) är träningen. Sen vi hördes sist så har det sett ut som följande:

Lördag 14/7
PW 5 km med Lilleman
Långpass med Lisa i Norrköping. 27,2 km varav 10 i terräng, snitttempo 5:32 min/km

Söndag 15/7
PW 11,5 km med Lilleman
Intensivspinning med Fredrik 60 min

Måndag 16/7
PW med Lilleman 11,5 km
Uppjogg 2,73 km
Snabbdistans 10 km. Första 5 @ 4:47 min/km, andra 5 @ 4:35 min/km. Snitttempo 4:42 min/km.
Nerjogg 2,83 km

Tisdag 17/7
PW 5 km med Lilleman
Terränglångpass på morgonkvisten. 22,22 km, snittempo 5:40 min/km
Här åkte jag senare på dagen till Mallis så det blev all in innan semestern kan man säga. :)

Onsdag 18/7 Mallis
VILA

Torsdag 19/7 Mallis
Morgonterräng med Peter i en naturpark 8,5 km, snittempo 5:53 min/km

Fredag 20/7 Mallis
Morgondistans 11 km, snittempo 5:27 min/km
Här hade jag svällt upp i kroppen något enormt och blivit en tjockis, extremt väskefylld. Löpningen var en plåga då vaderna var enormt stela och stumma.. :(

Lördag 21/7 Mallis
MorgonPW 8 km
Sov med Calf Guardsen så vaderna var i bättre skick. Dock så började jag känna av knäna här pga den rejäla ökningen av min vikt..

Söndag 22/7 Mallis
Morgondistans 10 km, snittempo 5:36 min/km
Vaderna fortfarande rätt stumma och här började knäna göra rejält ont.. Kämpade ändå på envis som jag är.

Måndag 23/7 Mallis
Morgondistans 10 km, snittempo 5:42 min/km
Ont i knäna..

Tisdag 24/ 7 Hemresa från Mallis
VILA

Semestern var väldigt mysig (förutom att jag svällde upp som en ballong). Vi solade och badade och åt (hur mycket som helst mest hela tiden) från hotallets superstora lyxiga buffé 3 ggr om dagen. På söndagen hyrde vi även bil och åkte till en park och tittade delfiner, papegojor och sjölejon som uppträdde. :) Hela semestern saknade både jag och Peter Leon något enormt så nu blir de nog ett par år innan vi åker bort från honom så lång tid igen. :)

Väl hemma så ställde jag mig på vågen. Jag och Peter hade en tävling som jag så fint kallade "gissa köttbullen" och den gick ut på att gissa min vikt (för det var inte på tal om att jag inte gått upp enormt mycket så svullen som jag var..). Vi gissade båda för lite och vågen visade plus 5,5 kg sedan avresan (och då låg jag redan ett kilo plus efter helgen..). Sinnesjukaste viktuppgången någonsin!!

Började dagen med 11,5 km morgonproomis med Lillenman och sedan var det tvätttjänstgöring innan jag gav mig iväg för ett terrängpass i skogen. Lika bra att löpa på mjukt underlag när man är så tung så man fått ont i knäna.. :S Passet blev 13 km och snittempot 5:33 min/km. Tog dte väldigt lugnt och kände av ömheten i knäna de första 4 km men sedan släppte det. De 3 sista km vari obanad terräng.

Imorse när jag vaknade hade jag gått ner 0,8 kg, efter prommisen med Lilleman ytterligare 1 kg och sedan ytterligare 1,7 minus efter löpningen. Totalt har jag alltså släppt 3,5 kg vätska redan och förhoppningsvis fortsätter det precis lika dant tills allt har försvunnit. Visste har jag säkert lagt på mig lite mer än bara vätska med tanke på allt skit jag ätit men inte så mycket va! ;)

Ska lägga in korten från resan på datorn så lägger jag upp några sen. Blir inga tjockisbilder dock för några bikinikort ville jag inte vara med på så som jag såg (ser) ut.. :(

Nu ska jag snart fixa till mig lite, ska gå till gymet med Peter och köra ett pass axlar och bröst om ett tag. Måste ju köra hårt nu om jag ska bli av med flabbet. ;)

Kramar C

4 kommentarer:

  1. Men snälla du! Inte behöver du fundera på vikt...
    Som du tränar..Njut av livet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om mina knän gör ont av det så behöver jag nog det. En av mina största njutningar här i livet är nämligen att springa. :)

      Radera
  2. Du ska nog se att det mesta utav all vikt är vätska. Värme och annorlunda mathållning är ju starkt bidragande orsaker. Så glöm flabbet! Det finns nog ingen risk för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar ju som det mesta är det som tur är! Så länge knäna mår bra och jag kan springa så är jag nöjd. :)

      Radera