Läkaren hade inte ringt igår heller så på eftermiddagen så försökte jag få tag på honom utan lycka. Fick dock prata med en kvinna i receptionen som sa att hon hade skickat ett brev till mig under dagen där det stod att provsvaren var normala och att jag skulle dit och ta nya om 4 veckor. Känns mycket skumt att jag var så sjuk på tisdagen enligt läkaren och sen frisk när torsdagens prover togs? Att han dessutom lovade att ringa så fort han fick svar och sen bara skickade ett brev känns lite som ett slag i ansiktet om jag ska vara ärlig..
Jag är fortfarande inte helt bra men blir bättre hela tiden och vikten har gått ner 4,5 kg sedan toppnoteringen förra tisdagen. Redan 0,3 hekto mindre än i fredags.. På fredag får jag veta exakt hur stor skillnaden är sedan förra veckan.
Allt har ju som sagt blivit bättre sedan jag slutade morgonlöpa. Jag mår bättre och vikten börjar gå ner till sitt normala igen. Efter söndagens morgonlöpning gick jag åter upp i vikt igen som nu åter börjat stabilisera sig. Det där med att mängdträna blir man minsann inte snygg i kroppen av. Nu tog jag inga bilder men jag såg ut som en blåsfisk med en distinkt bilring (som jag aldrig haft innan). Nu börjar magmuskelaturen åter synas lite och bilringen är ett minne blott. :)
Min okvalificerade gissning är att kroppen började hamstra vätska (och troligtvis en del fett) för att ha som lager för all långdistanslöpning som jag höll på mig nästan varje dag. Kroppen blev väldigt stressad av det här och kortisolnivåerna sköt i höjden och låg kvar där hela tiden eftersom jag sprang så mycket. Detta gjorde att skölkörtelnormenerna gick ner och kroppen sattes på sparlåga för att spara energi. För att kroppen ska få chans att repa sig från traumat (som det tydligen var) så kommer jag helvila från träningen till helgen denna vecka också. Hinner ändå inte träna eftersom jag måste packa allt hemma nu innan fredag när vi flyttar in i huset så det passar ju bra. Går som vanligt 11,5 km med lillen varje morgon och kör min prehab för vad och fot men inte mer än detta. Eftersom det har kommit/ kommer en massa snö nu hela veckan så är det ändå inget kul väder att springa i. Snöstorm är väl sådär kul. :(
Nästa vecka kommer jag börja träna lite smått igen men hålla nere på morgonlöpningen och hålla mig till powerwalks istället. Det må vara roligare att springa men det överväger INTE att bli en uppblåst tung tegelsten.
Fick detta på posten igår. Martina Haags signerade bok och ett brev från förlaget om löpning. Vet inte vem som skickat det eller hur de fick min adress men man får väl tacka! :)
Lilleman luktade skunk så husse badade honom igår. Efteråt låg han och skakade under två täcken och värmde sig på matte. Sötis! :)
Kram C
Låter som en trolig analys. Träning är bra, men för mycket träning och för lite vila = inte bra.
SvaraRaderaNej, tur att kroppen säger ifrån när man är envis som en åsna. Pannbenet är starkare än kroppen på mig tydligen. ;)
RaderaSkönt om det inte är något allvarligt bestående. Sedan är det ju synd med morgonlöpningen vilket är väldigt trevligt framförallt med årstiden som kommer.
SvaraRaderaJa, det är synd! Kommer ju kunna morgonlöpa lite i framöver också men inte varje morgon som senaste tiden. Det blir helt enkelt för mycket för kroppen. Får ta det lugnt och pröva mig fram gällande vad som fungerar och inte. :)
RaderaSkönt att det inte var något allvarligt! Kram kram
SvaraRaderaJa, jätteskönt! Längtar tills nästa veckan när flytten är överstökad (bara uppackningarbete kvar) då jag kan börja träna lite ordentligt igen. :)
RaderaVi ska leva länge, viktigt och va rädd om sig..Alarm tecken är bra att få reda på i tid,
SvaraRaderaHellre frisk än sjuk som också kan blir värre..då är träningen rätt oviktig rent sagt...
Ja, man vill ju inte bli sjuk av att göra det bästa man vet.. Ska ha stenkoll på hur kroppen reagerar i framtiden. Men även om jag skulle få reda på att jag skulle dö så skulle jag träna in i det sista (om än mindre) eftersom det är det roligaste jag vet.
RaderaKroppen är bra fascinerande ändå. Skönt att det inte var något allvarligare.
SvaraRaderaEller hur!? Ja, jätteskönt! :)
RaderaJag förstår att du gillar vad du gör
SvaraRaderamen ärligt talat, får man en döds besked, så tror jag ärligt talat inte man skulle tänka så...
Träningsfolk och då kanske minst de som kör mkt, blir rätt blinda till slut..
Fått föreläst för mig från fysiologiska sjukhus där man mött personer som sprungit även om de efter en tid kanske aldrig mer skulle kunna ta ett jogg steg mer i livet, då är nog hjärnan skapligt hjärnlurad av ett beroende som det hela lätt kan bli..finns till och med ett eget register i sjukdomslära böcker där man klassar överträning som sjukligt..så när man hör sånt, kan man inte annat än tycka synd om personerna, när livet är så unikt, som man def borde ta vara på.....
Jag säger som hon i filmen jag såg igår: Ingen vet hur någon annan känner! :)
RaderaJa, visst, alla vet vi hur vi känner, men tar hjärnan över, så är det inte längre "personen" som tänker...en rätt enkel femma...
RaderaSett så mkt och läst så mkt numera, från medicinens botten, och av egen erfarenhet, så kan man enkelt ställa frågan till sig själv:
vad gör du om du inte får eller kan träna imorgon....enkelt test för att se om det hela blivit mer eller mindre ett beroende..att säga att man gillar träning, är en grej, men denna överträning som sker bland oss, är sjukligt...och det är livet för kort för..det är så jag vill säga, med detta...vi ser bara plädnaden på oss, det yttre, men om vi bara visste hur mkt som den inre kroppen egentligen får slita och jobbas, är sällan något man i dessa lägen tänker på...inte förens dagen man kanske ligger på en sjukhussäng....då inser man att det finns ett större värde, att helt enkelt vara rädd om sig själv...
Visst är jag träninsgnarko men det är inte HELA mitt liv. Jag sätter familjen första såklart. Nu går huset först och träningen kommer i andra hand på ledig tid (hittar "hål" där jag kan göra det roliga). Dessutom har jag ju varit nästan helt ledig från rolig träning i två veckor nu utan att bli deprimerad (även om jag är gladare igen nu) så jag är nog inte värsta sortens narko. ;) Det har aldrig varit tvång för mig utan glädje. Värre med de som lider av störningar och tror de "måste" för att inte bli tjocka etc. :( Mitt problem är väl att jag kan bli lite het på gröten ibland men det är väl tur att kroppen säger ifrån då! :)
RaderaMärkliga reaktioner på för mycket löpning. (Jag ifrågasätter inte, jag har inte kunskap i ämnet) Men bra att du har fått "läget analyserat" och börjar få ordning på situationen.
SvaraRaderaSjälv har jag varken hunnit träna eller blogga den senaste tiden. Mars har varigt en en skitjobbig månad. Nu behöver jag lite lugnare tempo och värme! Det skulle definitivt vara dag för våren att börja jobba lite. :)
Det är tydligen allmänt vedertaget. ganska självklart ändå att kroppen sparar vätska för att inte få brist när man springer mycket.
RaderaVärme ja, det skulle sitta fint.. Såå trött på snö och kyla nu! :(