I fredags opererades Peter och han mådde oförskämt bra på kvällen. Vid 24 skulle det visa sig vara narkosen och lokalbedövningen som satt i för då började han få rejält ont i sin arm. :( När jag gick upp låg han i soffan klarvaken och mådde riktigt dåligt. Jag gick ut med lillen och han låg kvar när jag kom tillbaka. Morfintabletterna han fått mot smärtan räckte ca 3,5 timme men han kunde endast ta den var fjärde så den där halvtimmen var den värsta någonsin sa han. Ville hellre hugga av armen eller kunde tänka sig att bryta om den flera gånger hellre. :( Svårt för mig att förstå den smärtan eftersom jag aldrig brytit något och behövt få metallplattor insatta. Det var inte alls så här illa innan operationen. :(
Min fina i lördags morse!
Jag valde att åka in til stan och springa mitt långpass denna dag. Peter behövde fler aninflammatoriska tabletter som han skulle ta så då kunde jag handla dessa samtidigt. Jag parkerade där vi bodde tidigare och gav mig iväg. Sprang på kända vägar och det var kul att springa i stan igen. Benen var pigga men huvudet var trött efter flera dagar av dåligt med sömn. Det blåste rejält ute men i stan så är det betydligt bättre än ute på landet så det störde mig inte nämnvärt. Det var ganska lagom varmt ute och med keps så kändes det helt ok. :)
Det sjukaste hände under min runda. Vid halv elva så började jag få så ont i min vänstra handled. Det blev bara väre och värre och vid fem över halv var jag tvungen att stanna och knäppa upp min klocka för att flytta den längre upp på armen. Det kändes lite bättre och ett tag senare så försvann smärtan. Jag berättade detta för Peter senare och då sa han att det var då han hade som värst ont och då han tog sin tablett! Hade jag sympationt med Peter eller vad? Aldrig varit med om liknade!! :S
Jag sprang förbi ett apotek på slutet av rundan och köpte Peters tabletter, tog även svängen förbi ICA och köpte mig en Pepsi Max (som jag varit sugen på rätt länge då vattnet i ryggan var slut). När jag var vid bilen hade jag sprungit 22,26 km (snittempo 5:26 min/km) och det räckte fint denna dag. Med min efterlängtade Pepsi i handen åkte jag hem till min sjukling för att tvinga i honom lite mat.
På lördagskvällen mådde Peter liite bättre och kunde äta kvällsmat ordentligt. Vi tittade på en film och tog det lugnt. I söndags morse var Peter bättre i armen som tur var. Jag gav mig ut på den sedvanliga morgonjoggen med lillen (12,5 km) och sedan blev det frukost tillsammans.
Igår eftermiddag ringde de från sjukhuset och Peter fick komma in och röntga sin arm (de hade tydligen glömt det efter operationen..). De gjorde även nytt gips då det gamla inte alls satt bra på honom.
Jag åkte in vid 15 för att träna ben med Mattias. Passet gick mycket bättre än förra veckan! Det var stor skillnad, både på min teknik och styrka. :) Vi började med frontböj och direkt efter knäböj. Vi gjode även raka marklyft för att försöka tänja ut min stela baksida lår (jag är sjukt stel, som en 90-åring..). Direkt efter blev det liggande legcurl och efter detta en typ av knäböjsövning i smith-maskinen där jag stod väldigt långt fram med benen och sedan gjorde djupa böj, tog rejält på rumpan kan jag lova. :D Passet avslutades med utfallsgång och på slutet så höll jag på attt ramla så trött var jag.
När allt var klart så stretchades det ordentligt och Mattias hjälpte mig med min stela baksida. 120 kg som ligger på en gör att det tänjer lite extra kan vi väl säga.. Ont gjorde det men den här stelheten måste bort! Funkar inte om jag inte kan utföra alla övningar ordentligt..
Leon alltså, han sover på de mest konstiga sätt. Hur kan detta vara skönt? ;)
Imorse vaknade jag ganska stel men ändå pigg (Peter har sovit hela natten :)). Blev vanliga morgonrundan med lillen och det gick i ett rasande tempo. :) Nu sitter jag på jobbet och träningsvärken har redan kommit. Kommer bli rejält även denna vecka känner jag. ;)
Kram C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar