- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

måndag 27 maj 2013

Långpass åt helvete!

Gomorron!

Hoppas ni alla haft en bra helg. Min har väl varit sådär..

Vaknade i lördags morse med rinnande kliande näsa och kände mig allmänt seg. Gick ändå upp och knallade med lillen och åt frukost. Tog en allergitablett men den hjälpte inte mycket. :(

Fick skjuts av grannen och Peter (som skulle på fisketävling igen) till Bjärka Säby (tog min bil in till stan) för att springa längs Östgötaleden till Vidingsjö där jag sedan skulle träffa Robert från klubben och hans labbe Masta för att jogga milspåret tillsammans.

Benen var tunga från start och jag hade lite andningssvårigheter (får alltid känningar av min astma när jag är allergisk :() och det var tungt. Kämpade ändå på trots att allergin var värre än någonsin i skog och mark. Bokstavligen såg hur träden släppte stora högar med pollen över mig, inte kul alls! :( I början var det dock oerhört vackert och även om det inte var min dag så njöt jag av hur vackert allt var.
 

 
Efter ett tag kom jag in i skogen och här började helvetet. Det var så jäkla blött och lerigt överallt, som sumpmark nästan hela tiden. Jag gled runt i leran och höll på att drutta på rumpan flera gånger. Skorna fullkomligt fastnade så jag fick slita upp dem mest hela tiden och jag funderade på om jag skulle orka hela vägen..



Jag lyckades till slut ta mig till Vidingsjö skogen där jag fick springa på spångar istället för i leran. Två smala plankor var det som jag fick trippa på för att inte ramla av, haha. Jag lyckdes ta mig till motioncentrumet precis i tid men hade inte hunnit få i mig nån energi längs vägen så jag var helt färdig. Robert och Masta väntade på mig medan jag åt lite russin och sedan gav vi oss iväg. Efter ca 2 km fick jag kasta in handduken. Mådde illa och var så energilös som man bara kan vara. Satte mig i skogen en stund och sedan lunkade jag tillbaka medan de andra fortsatte hela milen.

 
Väl tillbaka vid motioncentrumet så lade jag mig på ett bord och där låg jag tills Robert och Masta kom tillbaka. Totalt blev passet 23,6 km och det var nog de värsta jag varit med om.. :(

Visst bidrog pollen mycket till detta i lördags men kroppen är inte alltid med mig längre. Det är som rysk roulette när jag ska springa långpanna. Vissa dagar går det jättebra och andra känns det som jag ska dö.. Jag känner mig ganska nere om jag ska vara ärlig.  Funderar allvarligt på att lägga ner löpningen helt för det här får jag ingen glädje av, mår bara dåligt.. Jag är långsammare än någonin, kan inte springa snabbt längre och nu kan jag inte ens få njuta av mina älskade långpass. Vad finns det kvar??

Efter lite lunch och en prommis med lillen så åkte jag och hämtade mamma på tåget. På eftermiddagen åkte vi till ett spår i närheten och knallade 2,5 km med lillen och sedan åkte vi hem och lagade god mat. Kvällen spenderades med vin och skitsnack och avslutades med en riktigt bra film. Kvalitétstid! :)

I söndags sov vi länge och gick sedan min och lillens vanliga morgonrunda tillsammans. Efter detta lagade vi matlådor och jag tvättade lite innan det var dags att skjutsa mamma till tåget.

På eftermiddagen städade jag och sov lite innan Peter kom hem och vi avslutade helgen med söndagsmys tillsammans.

Imorse var det återigen trötthet och pollenallergi jag vaknade med. Ingen medicin verkar hjälpa förutom tabletter som min chef har från Kosovo. De är ju dock lite svåra att få tag på här hemma.. :(

 
De har tydligen gjort om blogger-appen så bilderna får kass kvalité när de läggs in nu för tiden.. Dessutom går de inte att placera i mitten, värdelöst! :(
 
Kram C

3 kommentarer:

  1. Trist men pollen-allergin! Funderar faktiskt på att byta till worldpress i stället. Lär vara bättre än blogger. Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. Men snälla människa! Du har då ett hemskt liv i din villa med din kille och vovve. Och du kan/orjar träna 7dgr i veckan. Stackare. Undrar hur många gånger du använder "helvette" i din blogg? Jag tänker att om detta är dina sorger i livet så borde du känna dig lycklig. "Buhu, jag orjade bara springa två mil." KOM IGEN. Visst jag förstår att det är trist att inte vara i samma form, men kom igen!
    Innan du klagar, sov lite längre om mornarna, gå lite kortare med hunden (jo han överlever), dra ned på träningen i en vecka eller två (ja mer än vad du anser att du gjort) ge kroppen en chans att komma igen, och knoppen, även det mentala är viktigt. Du säger ju själv att kroppen inte är med dig?? Se det bra du har i livet och sluta "bryta ihop" över lite pollen, dåligt långpass osv. Alla har sitt eget "helvette" och det är fånigt att jämföra med "svältande barn i Afrika" men du behöver verkligen perspektiv.
    MVH,

    H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ärligt talat? Vad är ditt problem du bittra människa? Sist jag kollade så var det här MIN blogg med MINA tankar och MINA bekymmer om MIN träning. Jag har aldrig påstått att jag brytit ihop över någonting utan endast sagt att jag är ledsen över detta och gnällt lite vilket jag har all rätt att göra i MIN blogg.

      Bloggen handlar om just träningen och mina tanka och känslor kring denna vilket också är vad jag skriver om. Vad får dig att tro att jag inte är tacksam för vad jag har privat? Om du stör dig så mycket så behöver du inte läsa förstår du.

      Sen kan jag erkänna att jag inte alltid är smart nog att vila när jag borde men jag jobbar på att bli bättre på det. Anonyma påhopp ger jag dock inget för.

      Radera