- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

fredag 26 april 2013

Obanat, lerigt och vilse!

Gomorron allihopa!

Precis som jag skrev igår så gav jag mig ut på en löppass igår eftermiddag. Tanken var att ta det fina fisken eftersom jag fortfarande var lite snorig och jag gav mig iväg. Sprang en bit längs vägen och sedan fick jag plötsligt så oerhört stor lust att ge mig ut i skogen.

Jag vek av nästan direkt in på en liten stig som jag sedan följde ett par kilometer. Det var sjukt blött och lerigt bitvis och eftersom jag inte planerat något terrängpass så hade jag mina vanliga distansskor vilket gjorde att jag fick göra mitt bästa för att undvika de värsta sjöarna. ;)

Snart kom jag ut på en liten grusväg som jag följde ett par 100 meter innan jag åter såg en liten stig som jag gav mig in på. Stigen försvann ganska snart och jag fick springa helt obanat i skogen utan att direkt veta vart jag skulle. Hade skaplig koll på åt vilket håll jag borde springa för att komma ut på en ny liten grusväg (som jag känner till) och jag fortsatte genom skogen. Skrämde ett gäng älgar på min framfärd i skogen där kanske ingen gått förrut!? Det var väldigt snårigt så jag fick trippa och det gällde att vara snabb i fötterna med minimal markontakt för att inte bryta något kan jag säga. Fastnade med skosnöret i en gren som gjorde att jag nästan slog på näsan så jag fick knöla ner dem i skorna, haha. ;)

Till slut kom jag ut på den lilla grusvägen jag tänkt och fortsatte några 100 meter på den tills den bara tog slut! En stor åker låg framför mig och eftersom jag var mindre sugen på att ta samma väg tillbaka så gav jag mig ut på den. Sjukt lerigt och blött var det och flera gånger fastnade skorna i leran så jag fick slita upp dem, haha. Jag korsade åkern och hittade åter en stig som jag följde en bit. Här hade de ridit och hästarnas hovar hade trampat upp stigen rejält så det gällde att hålla tungan rätt i mun för att inte stuka sig..

Till slut kom jag ut i samhället nedanför oss (förvånad av att vara just där) och sprang en kort sträcka på asfalt innan jag kom ut på en ny liten grusväg som jag följde. Även denna slutade vid en åker som jag blev tvungen att korsa. Efter första åkern kom en till.. Sedan en till.. Fick hoppa över två vattenfyllda diken tills jag till slut kom in i skogen igen.

Här fanns ingen stig men jag hade (återigen) rätt bra koll åt vilket håll jag skulle så sprang bara rätt in i skogen. Jäklar va snårigt det var! Kunde knappt ta mig fram bitvis och det kändes som det aldrig tog slut! Hungrig som en varg var jag nu och ganska trött på det hela när jag till slut kom ut på en liten stig där jag brukar gå morgonprommisarna med Lilleman! Gissa om jag blev glad! Nu hittade jag hem! Följde stigen tillbaka till min utgångspunkt och sedan blev det ett par km asfaltmalande innan jag till slut var hemma! :)

Totalt blev rundan 14,32 km och snittempot 5:39 min/km vilket jag tycker är sjukt bra med tanke på vart jag sprang bitvis. ;) Efter mitt lilla torsdagsäventyr så var benen helt slut! De hade fått jobba på max nästan hela vägen och det var rejält tungt underlag nästan hela vägen. Det var de lugna torsdagspasset det! ;)

Ha ha, så här såg jag ut när jag kom hem igår. Men jag valde att klä av mig inne i huset. ;)

Imorse regnade det ute när jag gav mig ut med lillen. Ensamma i mörkret knallade vi vanliga rundan även denna morgon. :) Benen var rätt trötta efter gårdagen men nu ska de få vila tills imorgon. :) I eftermiddag väntar storhandling och fredagsmys! :) Ha en fin fredag allihopa!

Kram C

2 kommentarer:

  1. Det där låter både roligt och "skrämmande".

    Jag har också gjort det där, fast på olika löprundor. En gång skulle jag välja en annan rutt, som jag kände till från 20 år tillbaka, men stigen var rätt så igenväxt, och jag blev också "tvungen" att klamppa över en åker.

    En annan gång var jag och upptäckte nya stigar och vägar, och kom ihåg lite fel från kartan jag sett på. Så för en stund blev jag lite orolig. Inte orolig som att tappa bort mig, för jag hade kända vägar på alla sidor, men orolig över att det skulle bli onödigt långt att ta sig hem. Men det gick bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tack, ibalnd kan det även se ut som en väg på kartan fast de inte är de. ;)

      Jag ska ta med mig mobilen nästa gång så kan jag se på GPS:en vart jag är. Ringa efter hjälp också om det skulle behövas kanske. ;)

      Radera