- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

måndag 29 april 2013

Kroppen sa nej!

Gomorron!

I lördags så blev inte dagen riktigt som jag hade tänkt.. Började med en 7 km lång morgonprommis med lilleman och sedan åt jag frukost och styrde lite hemma innan jag tog bilen mot stan. Hade tänkt ut runda jag skulle springa (själv denna dag) och parkerade bilen så jag skulle slippa att springa förbi så många övergångsställen etc.

Jag gav mig iväg och allt kändes som vanligt i början. Efter några km började det dock kännas lite tungt men jag funderade inget närmre på det eftersom jag oftast kan va lite seg i bröjan när jag ska springa långpass. Vid 6:e km började jag dock må dåligt. Illamående och svettades något sjukt mycket.. Stod ut ytterligare en km men sedan ville inte kroppen mer, det gick inte att springa! Kroppen kändes helt sjuk och svetten bara rann om mig hela tiden. Jag stannade och försökte få tag på min far för att se om han kunde hämta upp mig (för jag har ju lovat att lyssna på kroppen nu) men han var i Sthlm.. Kändes tungt att ringa någon annan för ett sådant i-landsproblem som detta (Peter var långt borta och fiskade) så jag bestämde mig för att försöka ta mig tillbaka så gott det gick. Jag joggade långsamt de 7 km tillbaka mot bilen. Stannade flera gånger när illamåendet blev för mycket. Hade även ett tryck över bröstet som kändes riktigt obehagligt. Jag klarade mig till slut hela vägen tillbaka till bilen och då nästan grät jag för att jag lyckades. Totalt blev det 14,4 km och det kändes som jag sprungit längre än nånsin innan..

Har aldrig varit med om något liknande men antar att kroppen inte alls mådde bra.. Tycker att det är konstigt att den inte sa till innan bara.. Resterande del av dagen kopplade jag av och sov lite. På eftermiddagen hämtade vi upp våra nya garderober till hallen men annars tog jag det så lugnt jag bara kunde.

Leon fick åka där fram efter att vi hämtat garderoberna (och handlat en massa mer) för det fanns inte plats där bak.
 
När jag vaknade på söndagen kände jag mig som vanligt igen och gav mig ut på en lugn morgonjogg med Leon. Vi letade nya roliga vägar för honom att springa på och kroppen kändes som vanligt (om än lite trött). Totalt blev morgonrundan 10,2 km.

Efter frukosten blev det storstädning och tvätt att att hand om. Vi började även sätta ihop garderoberna. En del arbete med det finns kvar men det största och jobbigaste är nu gjort. :)

Leon fick (läs:tvingad av husse) prova de nya garderoberna. ;)
 
Imorgon jobbar jag halvdag och har tagit flexledigt den andra halvan. Ska bli skönt med två dagars ledighet mitt i veckan. I eftermiddag tänkte jag springa en runda och köra lite benprehab om kroppen är med mig. Ha en fin dag allihopa! :)

Kram C

5 kommentarer:

  1. Är du rädd om dig verkligen?

    SvaraRadera
  2. Hej, länge sen sist.

    Ajdå, det där låter inte trevligt. Men det glädjer mig att du lyssnar på kroppen. Kanske var det ditt skogsäventyr som tog knäcken på dig? :)

    Jag är också helt slut, men det beror på sjuk hals, huvudet fullt med snor och nu i dag feber. Så inget mystiskt med mina tomma batterier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch! :( Krya på dig!

      Radera
  3. Vad läskigt! Det låter inte likt dig...
    Skönt att du mår bättre :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, de är de.. :( Vet inte vad det är frågan om men jag får bara hoppas det går över snart. Kram

      Radera