- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

måndag 14 maj 2012

Helgen som varit

Gomorron!

Dåligt bloggande i helgen men jag har verkligen haft fullt upp! Blev som sagt middag på resturang i fredags kvväll med min far, vi hade jättetrevligt. :) När jag vaknade på lördagen så blev det 11,5 km morgonprommis med Lilleman. Knät kändes ungefär lika som dagen innan så bestämde mig för att inte springa för säkerhets skull. Valde istället att gå på 70 min spinning. Det var riktigt kul och passet var kanon så jag ångrar det inte! Synd bara att det ligger kl 10 på lördagar när jag vanligtvis springer långpass med NocOut. De är en av veckans höjdpunkter så de kommer jag inte missa om jag kan springa. :) Hämtade även upp mina nya klubbkläder igår! Ett löparlinne och en jacka, fina är de. :) Linnet är lite stort då jag var tvungen att köpa M (S var kort som en magtröja på mig och jag hatar för korta tröjor) men det gör inget för jag föredrar när löparkläderna inte sitter så tight (även om det är snyggare). Ska ta kort och visa! :) På lördagskvällen blev det middag ute med min mamma, plastpappa och sambo. Oj så god mat det var! Åt så det nästan proppade ur öronen på mig, haha! ;)

Igår morse började jag med 11,5 km morgonprommis med Lilleman som vanligt. Knät kändes varken bättre eller sämre men nu kunde jag inte hålla mig från löpningen mer. Efter lite frukost, tvättjänstgöring och ett kortare vil så tog jag bilen och åkte till skogen för att springa en milrunda i terräng. Det var meningen att jag skulle ta det lugnt, ett rehabpass för knät. Så blev det inte riktigt.. Började bra med några långsamma första kilometrar men sen så gick det bara fortare och fortare. Jäklar va kul det var att springa terräng! Hoppade fram bland stockar och sten, det gällade att vara snabb i benen för att inte trampa snett. Solen sken och det var varmt och skönt och jag var helt ensam. Var som en häst på grönbete! Helt underbart! :) Efter milen var klar så var jag inte nöjd så tog en extra runda. Det var meningen att den skulle bli ca 2 km men jag sprang vilse och det hela slutande istället på 15 km. Var inte trött efter avslutat pass och sprang aldrig för fullt utan det kändes lätt och naturligt hela vägen. Ändå blev km-tiden 5:15 min/km i snitt. Hade aldrig ont i knät även om jag kände av det, ljumskarna därimot gjorde ganska ont på slutet.. Inget som jag led av efteråt dock. Avslutade passet med 1 kilometers nerjogg innan jag satte mig i bilen och åkte hem, lycklig men ändå orolig för knät..

Bilden är från skogen där jag sprang igår fast från tidigare i år. Tyvärr fick inte Leon följa igår när jag skulle springa lite fortare. :(

Under dagen så var knät ömt men smärtade inte utan kändes mer som jag fått en smäll.. Tog det dock lugnt resten av dagen och det vart varken bättre eller sämre. Imorse när jag vaknade så kändes det knappt igen så jag gav mig ut på den vanliga 11, 5 km-rundan med Lilleman. Kände av knät lite då och då men gjorde inte ont. Nu sitter jag på jobbet och knät känns ungefär som igår, ömt men gör inte ont..

Hade bestämt mig igår för att inte springa 5-km loppet (som jag lovat att springa med jobbet) imorgon. Nu vet jag inte.. Om inte 15 km tuff terräng gör knät sämre så borde jag väl kunna fixa 5 km på asfalt??? Samtidigt så har jag ett stort skavsår på en tå, benhinneinflammation på samma ben som knät inte är 100 på och träningsvärk i benen.. Hur fort skulle jag kunna springa liksom? Samtidigt så är det ju ett lopp som ska vara kul och jag behöver ju inte springa siten ur mig.. Tror inte ens jag kan med dessa förutsättningar, haha! ;) Tror jag får lägga iväg en fråga till tränar-Håkan om vad han tycker..


I eftermiddag så tänkte jag inte köra ben oavsett om jag ska springa imorn eller inte. Känns som knät behöver vila från tung styrketräning. Tänkte istället köra axlar och triceps idag. :) Hoppas ni får en fin måndag! :)

Kram C

2 kommentarer: