- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

fredag 23 november 2012

Jag har sprungit!!!

Gomorron!

Styrkan igår gick väl sådär. Rätt krossad i kroppen efter onsdagens pass kan man väl säga. Värst var magen och tätt därefter kom triceps, delar av ryggen och benen. Att köra mage igår var inte på tal om så det fick bli ett rygg- och bicepspass. Körde biceps stenhårt och ryggen så gott jag kunde. :)

Imorse bestämde jag mig för att testa att springa på foten för första gången. Började med 8,5 km morgonprommis med lillen för att värma upp lederna (och så han fick sin motion såklart). Efter detta bytte jag skor och delar av kläderna jag hade på mig och gav mig ut på en lugn runda.

Det kändes helt ok! Jag hade fått tillbaka fjädringen helt i steget och kunde springa som vanligt. Det kändes på insidan vid sidan av hälsenan i nerven men det gjorde inte ont och då är det bara att köra! Det ömmade lite i vissa vinklar när jag svängde (eller höll på att tappa steget) men det var mycket lite. Gick bra att springa både uppför och nedför annars, foten kändes stabil. :) I slutet av rundan så började foten (nerven) bli lite trött men jag lyckades att hålla det lätta fjädrande framfotasteget hela vägen i mål! 5 km på 29 minuter blev det. Lugnt och fint för att inte stressa foten. :)

Inga känningar efteråt heller och ingen svullnad, känns verkligen kanon! Att 5 km kan kännas så stort? Inte ens värt duschen för mig innan skadan. Tror inte ens jag gav mig ut för mindre sträckor än milen!? Nu är jag tacksam för allt foten låter mig att springa, vilken glädje!! :)

Nu är det dags för mig att knalla iväg till Länsstyrelsen för en utbildningsdag i miljöskydd hela dagen. I eftermiddag väntar veckohandling och fredagsmys! Ha en underbar fredag allihopa! :)

Kramar från en glad C :)

5 kommentarer:

  1. Härligt, hoppas verkligen att det fortsätter åt rätt håll!

    SvaraRadera
  2. Va bra att du är "på banan" igen. Härlig känsla när man igen är med i spelet. Och visst, intressant hur det snabbt kan variera vad som är stort och häftigt, vad som är bra och vad som man skall vara nöjd över. Är själv som bäst inne i samma fas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, känns jätteskönt! :) Det viktigaste är nog att vara glad över det man kan göra och aldrig ta saker förgivna. :)

      Radera
  3. Vad roligt Camilla! Grattis :-) Överbelasta inte foten nu bara, fortsätt att skynda långsamt.

    SvaraRadera