- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

tisdag 1 maj 2012

Skäms som en hund!!

Ja, det gör jag! Gjorde precis tvärtom mot vad jag skulle och gick ut alldeles för hårt! Var helt död efter 6 km (vaderna var som fiolsträngar redan nu..) och som om inte de räckte så gav min mp3 upp och fick fortsätta lyssnandes på mitt eget (och andras) flås. Jag var färdig att ge upp efter 9 km för då hade jag inget kvar att ge.. Envis som jag är tog jag mig i alla fall i mål men de gick inte fort.. Hur dum får man vara när de är fjärde gången nånsin man springer över 2 mil (varav endast 2 ggr sen 2009)?? Min mål-tid blev 1 timme 51 minuter och 6 sekunder (enligt garmin, inte sett resultatlistorna än).

Dagsformen var inte heller bra idag, dagar av för mycket ätande hade gjort sitt och vaknade imorse av krampande vader (precis som till milloppet). Dålig uppvärmning på 2 km innan loppet och nästintill kallstart (var inte varm när vi började) var dåligt bara de. Och sen starten på de som förstörde allt!

De här var i särklass min värsta upplevelse någonsin. Har aldrig varit så trött som efter målgång. Hela loppet var en ren plåga och ett evigt samtal med mig själv om att inte ge upp! Är ändå glad att jag tog mig i mål och sprang hela vägen. Den här gången var de verkligen mind over body!

Nu blir det att träna vidare inför nästa lopp. Blir bara kortare lopp nu fram till september då mitt nästa halvmara är. Då lovar jag att jag ska ta mitt årsmål på sub 1,50!! Och nu när jag skrivit de så måste jag ju eller hur? ;)

Bjuder på en bild från innan vi åkte på tävlingsoutfiten. Tror mina föräldrar tagit lite kort som ni kan få se sen. Några bra leende måltider som sist finns dock inte, låg död på gräsmattan efter målgång och var allt för besviken för att le.. :(

6 kommentarer:

  1. Tråkigt.. Men det är bara att bryta ihop och komma igen.

    Förresten så tycker jag det blev en fin tid ändå. Bra jobbat!

    SvaraRadera
  2. Du tog dig i mål ju! Kan inte vara på topp jämt, tycker ändå att du kämpade superbra!

    SvaraRadera
  3. Ge dig nu!!! Under två timmar - nej VÄL under två timmar - på första halvmaran är väl galant! Tror snarare att det var nerver än något annat som ställde till det, samt att det är svårt att lägga upp ett lopp man aldrig testat. Bra jobbat tycker jag! Vila fiolvaderna nu!

    SvaraRadera
  4. Krille- Ja vet.. Kan bara bli bättre nästa gång! :) Och ja, tiden är väl inte såå dålig ändå med tanke på att det var första försöket.

    Karro- Ja, det trodde jag inte där vid 9 km kan jag lova! Aldrig varit så trött efter så kort sträcka tidigare och då är milloppet inräknat. :S

    Karin- Tack! Men du vet hur de är när man satt upp mål och inte når dem.. :( Nästa gång ska jag köra mitt eget lopp och inte låta mig dras med av andra, en bättre planering från start helt enkelt. Nu vet jag vad jag har och göra med och det kan inte kännas jobbigare än igår när det både gick långsamt och var tyngre än tyngst. Nästa gång kanske det bara är lika tungt fast de går foratre om jag gör rätt. ;) Tro mig, de ska få vila! Kan knappt gå i trappor, haha! ;)

    SvaraRadera
  5. För det första är det faktiskt en bra tid!!! För det andra visar du att du har ett bra pannben för att springa långt som bet ihop trots att du blev trött så tidigt.

    Sen kan du också se det så här: du är en stor erfarenhet rikare. Det är viktigare än man kanske tror att hålla sig till sin raceplan. Att inte gå ut för hårt i början och sedan gå in i väggen. Jag tror vi har gjort det allihop någon gång. Nästa gång har du det här i bakhuvudet och då kommer du ta 1:50 om du lägger upp loppet utifrån att klara det. :)

    Jag tror jag fick några bilder på dig i backen igår också. Om du vill ha någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ida! Ja, nu kan det bara bli bättre! Kommer inte göra om det här misstaget igen! :) Skicka gärna bild om du har! Kul o se ens slitna jag. ;) Min mail är green_camilla@hotmail.com. :)

      Radera