- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

tisdag 22 oktober 2013

To all you non-likers

Ända sedan mitt glädjerus av att nå mitt mål så har glädjen och stoltheten jag känt runnit av mig lite och ersatts med irritation över hur lite männsikor (både i min närhet och de som läser vad jag skriver) som faktiskt är fina och ödmjuka nog att faktiskt gilla vad jag åtsadkommit.

Oavsett vad man tycker om min kropp så är det faktiskt ett jättejobb jag lagt ner och jag har verkligen slitit för att vara där jag är idag för att jag vill det. Jag kan tycka att bara det i sig är något stort som man kan hylla oavsett vad man tycker om resultatet?

Kankse det sticker i ögonen på vissa att jag lyckas med vad de inte klarar av? Eller att jag är målmedveten och alltid kämpar tills jag når mina mål? Avundsjuka? Vad som ligger till grund för att folk inte kan vara stora nog att gilla och motiveras av andras bedrifter har egentligen mindre betydelse men jag tycker det är så oerhört sorgligt. Man kan göra någon så glad genom att ge lite cred medan man kan göra någon så ledsen genom att igonorera eller skriva något elakt. Det vet ni säkert själva när ni fått beröm eller de gånger ni inte fått det.. Borde inte detta vara anledning nog att börja glädjas med andra och deras glädje??

Det finns såklart fina människor där ute som alltid ger cred när andra lyckas oavsett vad de själva tycker om resultatet men de är så oerhört få i jämförelse med de andra "du ska inte tro att du är något" därute. Jag vill så gärna vara den där som är stor nog att gilla bara för att göra andra glada men den lusten blir mindre av den bittra känsla jag känner av att de inte gillar tillbaka när jag lyckas eller är stolt över något.. Varför ska jag gilla dina bebisbilder/hundbilder/naturbilder/frisyrbilder osv osv när du inte kan gilla mina bilder på mitt "konstverk" som jag arbetat så hårt för (och fortfarande arbetar för det arbetet tar aldrig slut)?

Jag är stolt över min kropp och det tycker jag faktiskt inte jag ska skämmas över. Jag har slitit hårt för den och självklart vill jag visa upp den? Precis på samma sätt som du vill visa 311 kort på ditt barn/hund/hus eller vad du nu är stolt över. Är det inte något att gilla i sig?

I´m happy so why aren´t you?

 


 
 

6 kommentarer:

  1. Att inte alla vill ha en fettprocent i klass med din, det är en sak (har inte läst ev. negativa kommentarer ska jag väl säga). Skriver faktiskt om ett liknande ämne idag.

    MEN! Klart man kan vara glad för att någon har nått sitt mål ändå! Det är som du säger; för DIN skull! Dina mål! Du är grym! Och klart du ska vara nöjd! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin! Jag ska gå in och läsa! :)

      Radera
  2. Det kommer alltid finnas andra som stör sig på något och måste uttrycka det. Numera är det ju enkelt att uttrycka negativ åsikt och se till att den når otroligt många. Då tänker jag på Instagram, fejjan och alla andra sociala medier. Lägg din energi på de som ger dig den respons du efterfrågar och hitta energi i det. Vänd bort blicken och ditt fokus från det som tar energi. Det går ju ändå inte att påverka. Sen tycker jag att du ska sträcka på dig och vara stolt över att du har sådan målmedvetenhet och når dina mål. Go girl!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de fina orden! :) Jag ska lyssna på dig, du har så rätt! :)

      Radera
    2. Hej!

      Jag läser alltid din blogg och får inspiration. Du gör inget fel!

      Radera
    3. Tack! Jättekul att höra! :)

      Radera