- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

måndag 10 september 2012

Lätta steg och sorg i hjärtat

Gomorron allihopa!

Hoppas er helg varit bra. Min har varit både bra och jobbig. Glädje över loppet i lördags och sedan sorg igår eftermiddag då familjens älskade lilla prinsessa vandrade över till andra sidan, nästan 14 år gammal. Hon fick ett långt liv och var glad och pigg hela vägen och det gick fort på slutet utan att hon behövde lida. Jag förstod att slutet var nära i lördags efter loppet då hon inte orkade gå hela vägen hem (endast några 100 meter och hemåt brukade det gå undan vanligtvis) utan vi fick bära henne. Hon var så glad dock och jag är så tacksam att jag fick träffa henne en sista gång och att hon var med och hejjade på mig. :) Som jag kommer sakna henne, hon har ju funnits i mitt liv så länge. Ingenting varar dock för evigt även om man skulle önska att vissa saker gjorde det.. Sista året har varit tufft för mig eftersom både mormor, farmor och Dixie har gått bort. Nu hoppas jag att det dröjer länge innan jag förlorar någon mer som står mig nära.

Lilla prinsessan ♥

Igår morse gick jag upp tidigt för att gå morgonrundan på 11,5 km med Lilleman innan det var dags att sätta igång med tvätten vid sju. Benen var oförskämt pigga och Leon lika så (han fick ju bara gå kort igår). Efter prommis, frukost och en del maskiner så tog jag bilen och åkte till Bjärka Säby för att springa längs Östgötaleden till Hovetorp där Peter och Leon skulle möta upp mig och sedan springa med mig tillbaka. Har precis köpt nya terrängskor, Asics Gel Fuji Racer, och detta blev permiärturen i dem. :) I början kändes skorna ganska stumma och hårda men jag vande mig fort och efter ett tag så blev det kärlek istället. De var lätta och smidiga och man fick kanongrepp på alla underlag. Jag är nöjd! :) Tog kort innan jag sprang i dem (nu är de lite skitigare ;)). :)

Nya kompisarna i skogen :)

Vägen till Hovetorp gick lätt och benen pinnade på bra. Fick hålla igen lite eftersom det bara var meningen att jag skulle ta ett lätt pass denna dag efter lördagens lopp. Väl framme i Hovetorp mötte jag sedan upp mina killar och vi sprang tillsammans tillbaka. Leon var pigg som en mört och tyckte det var jätteskoj! Sprang först hela vägen med intervaller därimellan för kissepausar och luktande. :) Han fick även badá en gång långs vägen och han var helt överlycklig! :) Totalt blev rundan 12,24 km lång för min del och snittempot 5:50 min/km (då gick halvan med Peter och Leon mycket långsammare än min del). :)

Efter lunchen så kom det tråkiga beskedet att Dixie vandrat över till andra sidan.. Resten av eftermiddagen/kvällen var således lite deppig. :(

Imorse var det bara att gå upp i ottan som vanligt och jag började med 4,4 km morgonjogg med Leon i snittempo 5:39 min/km. Efter avlämande av trött hund (ja, nu var han faktiskt trött efter alla motion igår och sedan intervaller igen nu på morgonen ;)) gav jag mig ut igen på ett distanspass. Oj så lätta benen var denna morgon! Kändes nästan som jag flög fram och det var så lätt så lätt. Jag fick hålla igen hela vägen för benen ville bara springa fort, fort. Så underbart dessa löppas är! Förhoppningsvis så är det inte för att jag håller på och bli sjuk (man brukar alltid vara starkare precis innan man blir sjuk nämligen), jag har känt att en lite förkyling ligger och gror i flera dagar nu.. Skulle va riktigt trist om jag blev sjuk till helgen och missar allt kul. :( Totalt blev passet 9,04 km i snittempo 5:04 min/km.

Hoppas ni får en fin måndag! :)

Kram C

2 kommentarer:

  1. Usch om två dagar är det ett år sen jag fick säga adjö till min älskade vän. Hon fick nästan 15 år. Jag kan säga att sorgen försvinner inte, blir inte lättare. Men man lär sig leva med den. Tack för en fin blogg föresten. Den enda jag följer :)
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet! Det gör så oerhört ont när de lämnar oss! Vi har alltid haft hundar i familjen och jag sörjer dem alla fortfarande. Tröstar mig med att de har varann nu(om man nu får tro att det finns en himmel!?).

      Tack! Va glad jag blir av att höra att du gillar den!:)

      Kram C

      Radera