- Confessions of a trainaholic

- Confessions of a trainaholic

onsdag 12 september 2012

Varför tränar du?

Det finns många olika anledningar till varför man tränar, kanske man vill gå ner i vikt, bli starkare, snyggare, snabbare? Det man inte får glömma är att ha roligt på vägen. Sätter man för höga krav på sig själv så gräver man sin egen grav, det kan jag intyga om eftersom jag varit där flera gånger.. Vad jag lärt mig är att det allra bästa är att inte titta på hur andra tränar utan koncentrera sig på sig själv. Detta har gett mig ro i kroppen och jag mår nu bättre än någonsin. På samma sätt även låta bli att tävla med andra då detta bara blir ett stressmoment som tar bort glädjen med träningen.

Jag tränar främst för att det gör mig lycklig men även för att ha en stark, frisk och (i mina ögon) snygg kropp. Springer gör jag bara för att det gör mig oerhört glad, att springa fungerar som en slags terapi för mig och på senaste tiden så har jag dessutom börjat springa en hel del med ett sån´t där fånigt leénde på läpparna bara för att det gör mig så hamonisk. :) Styrketränar gör jag främst för att ha en stark och snygg (vältränad) kropp men även för att det är skönt att få ta i och känna sig lite stark till och från. Mina powerwalks går jag (som ni säkert förstår) främst för Leons skull och för att han ska vara den lyckliga hund han är men även för att låta mina spralliga ben få röra sig lite när jag inte ska springa. :)

Igår eftermiddag så blev det ett löppass som planerat för mig. Jag hade otur för det började spöregna så fort jag kom hem men det var bara att byta om och ge sig ut. Planen var några intervaller denna dag och jag skulle inte kunna skjuta på det till idag då det skulle ligga för nära tävlingen så det vara bara att bita i det sura.. På med kepsen och mp3:n i en hundbajspåse instucken i sportbh:n och sedan iväg. ;)

Hade bestämt med Peter att jag skulle springa ut till huset då han var där och jobbade över lite, jag skulle sedan åka med honom hem. Uppjoggen gick undan med lika stralliga ben som vanligt den senaste tiden. Fick hålla igen rejält och kände mig så där harmonisk (som jag skrev tidigare) och smålog hela vägen. Tog mig 4,1 km att komma ut på lite planare väg så jag kunde sätta gång med intervallerna. Snittempot blev 5:07 min/km men det kändes så lätt så lätt.

Efter uppjoggen var det dags att sätta igång med intervallerna. Tusingar i samma intensitet som förra veckan men endast 3 st var tanken. Jag gav mig iväg. Det blåste ganska mycket och regnet bara vräkte ner. Det droppade så dant från kepsen så jag såg kanppt något, haha. Benen kändes dock pigga och jag höll igen lite för att hålla ungefär samma tempo som förra veckan. Klockan stannade på 4:09 när första kilometern var avklarad. Vila 1 min och sedan iväg igen för att köra nästa. Även denna kändes lätt (även om jag nu hade störande stora mängder vatten i öronen och hörde inget av musiken på höger öra). Denna gång stannade klockan på 4:09 igen, jämnt och fint. :) Sista minutvilan dansade jag runt lite på stället för det började bli kallt (har nog aldrig varit så blöt tidigare) fast jag var svettig. Minuten gick dock fort och sen körde jag på igen. Sista intervallen gick lite fortare än de två tidigare men kändes kontrollerad (man måste ju låta benen få pinna på lite ibland :)) och tiden blev 4:03. Vaderna kändes lite stumma efteråt men o andra sidan så var de lite slitna redan innan. Har ju löptränat varenda dag sedan loppet i lördags..


Gårdagens mini-intervallpass :)

Blev en lång nerjogg4 km (snittempo 5:18 min/km) för att få stumheten att släppa innan det var dags att hoppa in i bilen och åka hem med Peter och Leon.

Efter dusch, mat och kvällsprommis med Leon så masserade jag vaderna i 10 minuter. Det gör ju som sagt svinont men jag har hög smärttröskel och kan stå ut med mycket när jag vet att det gör gott. :)

Imorse blev det 11,5 km morgonprommis med min lilla prins som vanligt men resterande del av dagen ska jag vara ledig från träning och bara vila upp mig. Sista löppasset innan lördag ligger imorgon. Då blir det ett kortare lugnt distans (tillsammans med Peter och Leon kankse??) på ca 5 km. Bara för psyket kan man säga. :)

Tog faktiskt en formbild igår när jag inte hade något för mig innan mötet. Länge sedan nu men det har fallit i glömska kan man väl säga. Ser väl ut som jag brukar också för den delen. Inte lika hård som vanligt kanske, men lika glad för de är ja! :)


Ha en fin dag allihopa!

Kram C

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar