Trötta ben och matlådor för ett barn

Gomorron allihopa!

Det blev ett löppas sen igår eftermiddag, tyvärr fick jag inte med mig Peter.. Han behövde jobba lite på huset så jag bestämde mig för att springa ut till honom och sedan åka med honom hem. Han ville ha till minst 18 på sig så jag valde en lite längre omväg för att inte komma fram för tidigt. Benen var tunga igår och jag hade inte samma vanliga lätta känsla som jag haft på sistone. Mycket beror nog på sviterna efter lördagens lopp men även mina Cumulus.. Dropet är högt på dem och jag får aldrig något flyt eller löparkänsla när liksom hälen går emot i varje steg trots att jag löper på framfoten.. De är helt ok att jogga i och föredrar dem på uppvärmningsrundan med Lilleman är jag är trött (klockan är ju innan 4 då..) men att springa distans (eller något annat än jogg eller lugna långpass) är inget vidare i de där uppbyggda skorna. Har verkligen vant mig vid Kinvaran nu (som jag älskar) och den har endast 4 mm drop = super lätt känsla och lätt steg. :)

Jag ångrade mig från första steget igår att jag inte tog Kinvaran men orkade inte vända och byta. Tog 4 km innan jag fick något flyt alls kan man väl säga.. De första 10 km flöt ändå på men sedan började jag bli trött i kroppen. Hade inte ätit tillräckligt under dagen då matlådan är mindre än vanligt denna vecka. Jag lagar ju veckans matlådor på helgen och i söndags så var jag oerhört snål med lådorna.. De ser ut som de är gjorda för att barn och räcker verkligen inte till en hungrig tjej som tränar mycket.. :( Så, energilös var jag igår även om jag tryckte i mig två bananer och protein innan jag gav mig iväg..

Stackars mig! Så lite pasta så den inte ens syns! :(

Kämpade ändå på och förbannade mig själv lite för att jag inte kollat upp hur lång vägen var innan. Som tur var så kunde jag ta en genväg genom skogen på slutet och där vaknade jag till liv igen. Älskar ju att vara ute i skog och mark och hoppa runt bland rötter och stenar. :) När jag kom fram till huset så hade jag sprungit 16 km (trots genvägen!!) i snittempo 5:25 min/km. Trött som ett ägg fick jag sedan följa med i bilen hem. Stannade till hos Peters föräldrar så jag kunde "palla" ett päron för jag var så hungrig så jag trodde inte jag skulle klara mig hem..

Efter dusch och kvällsmat så var det dags att rasta Lilleman och sedan lägga sig för kvällen. Jag var verkligen sliten igår kväll och somnade (tydligen) när Peter låg och pratade med mig vid 9-hugget, haha. ;)

Imorse så var benen jättetrötta när jag gick upp. Fick verkligen tvinga mig ut och traska morgonrundan med Lilleman. Han var pigg och glad så jag hade inte mage att korta ner, även om jag var allt bra sugen flertalet gånger.

Idag blir det vila igen från löpningen och hur jag ska göra imorgon känns lite klarare idag. Så sliten som jag är i benen så är det nog ingen idé att försöka springa 10 000 m på torsdag. Igår funderade jag på om jag skulle köra det som ett snabbdistans bara men det verkar som om benen säger nej och vill ta det lugnt denna vecka. Ibland så tror jag verkligen att jag är stålkvinnan och att min kropp pallar hur mycket som helst.. Visst pallar den mycket eftersom jag tränar mer än de flesta (och vilar sällan men är ändå pigg) men det finns gränser även för den.. Känns lite deppigt att inse det måste jag erkänna, haha. ;)

I eftermiddag så väntar ett pass rygg, mage och biceps på gymet tillsammans med Peter. Hoppas jag piggat på mig lite då för nu är jag sjukt trött. Matlådan är ju lika liten som de två senaste dagarna tyvärr men får väl snoka runt här på jobbet efter mer ätbart. Vad tänkte jag i helgen igentligen? Att jag inte förtjänade mer mat? Tyckte jag att jag behövde banta? Minns inte riktigt att jag tänkte något alls men fel blev det hur som haver.. :(

Kramar C